Har äntligen pratat med en på gynmottagningen o hon sa att de kan vara normalt men att de kan vara missfall pågång men behöver inte alls betyda det. Och skulle de bli missfall får man mer o mer blödningar o de blir som klumpar eller en klump blod eller något o att man får som buksmärtor.
Så hon trodde inte ja behövde oroa mig men att ja skulle avvakta o se.
Berättade att de avtagit sen igår tidig eftermiddag osv.

Så tack vare min älskling Richard och detta så är jag lugn. Han fick mig alldeles rörd inatt med ett sms. Så nu tänker ja tänka positivt o frammåt! för tänk, om allt är okej i vecka 12 (vilket det KOMMER vara) så har vi något att se fram emot i november, och jag längtar redan massa.

Så nu säger ja tack o godnatt - sov bara nån timma inatt så nu tänker ja lägga mig o sova ett tag.